Goldenflickorna

Startsida

Caisa

Main Menu

Caisa

Skrivet av Gisela

2006-03-14

Namn: Abbeessins Acasia (Caisa)

Född: 27 oktober 2003 på Kennel Abbeessin (Agnes och Håkan Branting)

Mamma: Guldstjärnans Lysande Ebba

Pappa: Höstglädjens Fahrenheit

Caisa på rasdata

Veterinärresultat: Öga UA, HD A, Artros UA

Caisa

Caisa står

Meriter: 1:a ökl på att vara diva

Planer: Fortsätta att apporteringsträna henne.

Caisa är en mycket stabil und dam som vet vad hon vill och inte vill. Hon är otroligt divig men på ett charmigt sätt.

Vi har haft mycket griller i huvudet med tanke på Caisas beteende, hon är inte riktigt som retrievrar brukar vara. Som liten apporterade hon glatt, vi började på kurs då hon var 10,5 månader och efter två gånger ville hon inte apportera längre. Jag trodde jag gjort något fel men det visade sig att hon gick in i sitt första löp så det var inte så konstigt tyckte alla. Däremot kom hon aldrig tillbaka till den glädje hon tidigare haft efter löpet så vi har kämpat med detta.

Nu känns det som om hon är på gång igen och glädjen börjar komma tillbaka. Hon har förmodligen mognat och lusten har kommit tillbaka. Vi kommer att försöka träna henne till att starta på prov i nybörjarklass någon gång framöver. Då hon gillade att apportera så var hon duktig, hon satt lugnt och väntade, knallade aldrig, var en mycket duktig markör och som dom flesta hundarna har hon en bra nos.

Förutom att hon då inte gillar/-ade att apportera så äter hon inte bra heller, hon matvägrade i ungefär fyra månader, åt kanske halva målet var tredje måltid men vi lurade henne att använda kulorna som godis och då gick det bra. När hon väl började äta två gånger om dagen så var det inte med någon glädje, inte ens Bessies ankomst i flocken triggade henne att äta.

Slutligen så har hon inte gillat att simma, inte helt normalt för en retriever. Hon har gått ut tills hon bottnar och stannat där, vi har försökt att kasta dummy, pinnar, leksaker, bada själva och kalla på henne, badat med andra hundkompisar osv men icke, Caisa har tryggt stannat där hon bottnar. Sten började intensivt med simskola för henne sommaren 2005, han bar ut henne helt sonika, släppte ner henne och hon simmade lugnt tillbaka, detta gjorde vi några gånger och sen började muta ut henne med köttbullar eller blodpudding, då minsann gick det bra att släppa tassarna från botten. Hon simmade lugnt och tryggt utan att ens tänka på att det skulle vara läskigt.

Hon är en kelgris och tycker om att vara där vi är. Hon tycker att det är super kul att leka och busa med lillasyrran Bessie, dom har en för härlig stil tillsammans då dom leker. Caisa är tyvärr lite för snäll men då hon får nog så säger hon till ordentligt och Bessie backar omedelbart.

Hon pratar mycket Caisa, mer eller mindre varje dag kommer det små föreläsningar från henne. Det roliga är att hon ser nästan ut som om hon berättar någonting, huvudet åker från sida till sida, hon tittar en rakt i ögonen och liksom höjer rösten om man inte uppmärksammar hennes monolog. Detta är även bästa sättet att få igång Besie enligt Caisa.

Caisa är uppvuxen i Stockholms innerstad där det fanns massor av saker att lära sig som liten. Varje dag tog Sten henne i bilen och åkte ut till Ekerö för en skogspromenad övrig tid fick hon hålla sig i närområdet där vi bodde men det fanns många parker och härliga ängar att springa på för henne. Vi skaffade några få hundkompisar som hon fick leka med men annars var vi dom där tråkiga hundägarna i andras ögon som inte tillät vår hund leka med allt och alla. Människor fick inte heller hälsa på henne hur som helst och med facit i handen så gjorde vi verkligen rätt, vi bestämmer när det är lekdags t.ex.

Hon är mycket sällskapsjuk, hon älskar då det kommer hem folk eller då vi är borta hos någon. Vi tror att hon fått lite lappsjuka nu då vi flyttat ut till landet, hon ser kanske max 10 personer på en dag där vi bor nu.

Caisa skulle bli "min hund" men då vi haft henne i ungefär 1,5 månad så halkade jag på en isfläck och bröt benet så sex veckor i gips gjorde att Sten fick fullfölja valpkursen och ta hela ansvaret med att få henne rumsren och att lära sig dom första lektionerna i livet. Jag tog över henne ungefär då vi började på första apporteringskursen så det var nog inte så lätt för henne.

Hon är en underbar, glad och härlig hund som vi hoppas kunna njuta med i många år framöver.

Comments

Add New